Smärtsamma minnen och en otrolig saknad.

Ibland kommer dem där jobbiga tankarna, av saknad och undran.. Hur hade det varit om du fortfarande hade funnits vid min sida, hur hade livet sett ut då? Din död förändrade verkligen hela mitt liv, jag var så liten, du var så ung, det var så overkligt. Det skulle aldrig ha hänt, du dog. På bara några sekunder var du borta för alltid, du som hade funnits vid min sida hela mitt liv, som en bror. Finner fortfarande inga ord för det är så svårt att förstå. Att du verkligen är borta, att jag aldrig mer kommer få se dig igen. Hur kunde livet vara så orättvist? Den finaste människan i min närhet som betydde så mycket för mig. Hur kan livet bara rulla på när mitt liv stannade upp? Snart sju år sedan och ingenting blev någonsin sig likt igen. Så många år som har förstörts, så många saker som aldrig kommer att ha samma betydelse igen, inte utan dig. Tårarna bara rinner och jag skulle kunna göra allt för att få ha dig vid min sida igen. för det är inte rättvist att du skulle lämna jorden så tidigt. Jag vill ha svar på mina obesvarade frågor, varför just du? Varför, varför, varför var det där tåget tvunget att komma just då? Varför såg du det inte? Varför lämnade du mig ensam kvar? Kommer aldrig att glömma smartan av när telefonen ringde, kommer aldrig att glömma smärtan av att få reda på att min storebror dött, kommer aldrig att glömma dig. Du fattas och det skär i hela bröstet, mitt hjärta försvann samtidigt som du lämnade mig. Min värld försvann när du lämnade mig. Jag kommer aldrig att komma över det, det gör för ont. Jag saknar dig, Filip!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0